Inlägget är i samarbete med Babyshop.
Hej hjärtan!
Idag var det dags för första lämningen på förskolan. 15 minuter var det bestämt att jag skulle lämna honom där och det kändes jobbigt imorse men jag kände ändå på mig på något sätt att det skulle gå bra eftersom det var så pass kort tid. Vi kom dit vid 08.00 imorse och lekte och pratade med de andra föräldrarna och pedagogerna. Vid 08.45 var det dags att gå ut en liten stund och jag pussade på Benjamin och sa att nu ska mamma gå en liten stund men jag kommer snart tillbaka igen. Älskar dig hjärtat, hej då. Han började direkt gråta och sträckte sig efter mig men jag gick ganska snabbt därifrån för att inte dra ut på det jobbiga. En av pedagogerna lyfte upp honom och försökte trösta. Utanför dörren så hörde jag honom inte längre och jag gick tillsammans med två av de andra föräldrarna in i personalrummet och satt och pratade lite. 15 minuter gick väldigt fort och jag gick tillbaka in och trodde verkligen att det hade gått bra. Men där möts jag av en gallskrikande Benjamin som är helt förkrossad, han grät så hysteriskt och slängde sig i min famn när han såg mig. Han nästan skakade så ledsen han var. Fruktansvärd känsla! Pedagogerna sa att han hade gråtit konstant sedan jag gick ut därifrån. Han hade skrikit och sprungit till dörren och försökt ta sig ut därifrån och letade efter mig så dem hade fått låsa dörren för han är ju så himla lång så han når upp att öppna dörrarna. När jag väl var tillbaka så kramade jag honom länge och pratade med honom. Han grät ett bra tag men lugnade sig mer och mer i min famn. Efter det skulle vi stanna kvar på förskolan i ytterligare en timme och det tog en lång stund innan han ville leka igen. Han satt som ett plåster på mig och gömde sig så fort någon bara tittade på honom. Mitt hjärta går sönder på riktigt. Till slut lekte han litegrann men var tätt vid min sida hela tiden och när vi skulle gå hem så vinkade han glatt till alla kompisar och pedagogerna.
På ett sätt så var jag ju såklart beredd på att han skulle vara ledsen men det var precis som att jag hade intalat mig att det skulle gå bra. Att han skulle vara ledsen precis när jag gick men att det sen skulle gå över men aj så fel jag hade. Han var verkligen hysterisk. Jag hoppas så innerligt att det ska gå bättre och bättre och att det inte ska vara såhär varje gång jag lämnar honom. Det både tror och hoppas jag såklart men inombords sitter jag och går igenom värsta tänkbara scenario och hur vi isåfall ska lösa det. Men det ska bli bra detta. Det måste det bli ❥
❥
(2018-01-16)
Senaste kommentarer