Hej hjärtan!
Idag känns allt väldigt konstigt i magen. Jag känner mig ängslig, nervös, orolig och ledsen. Fredagen den 17 juni 2016 jobbade jag min sista dag för att sedan gå på mammaledighet. Det är snart 1 år och 8 månader sedan. Tänk att jag har varit ledig så länge. När jag gick på ledighet den fredagen (samma dag som vi flyttade hit här) så kändes det som att jag skulle vara ledig huuur länge som helst och tanken på att börja jobba igen fanns knappt för det var ju så himla långt fram. Men nu är vi här, dagen innan det är dags att kliva tillbaka in i verkligheten igen. Jag måste erkänna att det känns riktigt tufft. Jag har haft en helt fantastisk mammaledighet och jag vill verkligen inte att den ska ta slut. Jag vet att många kan längta lite till att börja jobba igen efter att ha varit hemma så länge men jag känner verkligen inte så. Jag längtar inte ett endaste dugg. Jag vill bara skruva tillbaka tiden och istället få ha allt detta underbara framför mig. Denna tiden har varit den bästa tiden i mitt liv och det känns så fruktansvärt sorgligt att den bästa tiden i mitt liv är ÖVER. Den känslan är så tung. Jag är verkligen inte redo. Jag är allt annat än redo. Och redo hade jag aldrig blivit även om jag var hemma ännu längre. Tanken på att vara ifrån Benjamin så många timmar varje dag gör mig knäpp. Och vetskapen dessutom om att han är leden på förskolan och helst inte vill vara där alls, det gör så ont. Jag kommer jobba 75%, börja 07.30 om morgnarna och sluta 14.00. Lyxtider hade jag tänkt om någon sa detta för 1,5 år sedan men det enda jag känner nu är att det är alldeles för många timmar ifrån min älsklingsmänniska.
Jag tänker tillbaka på alla fina stunder vi haft ihop under denna tiden. Alla mysiga frukost-lunch-och fikadejter vi haft med mammaligan och kidsen, alla promenader vi tagit med vagnen, alla mysiga morgnar framför nyhetsmorgon och långfrukost i soffan, alla stunder jag suttit där i soffan med honom sovandes i min famn. Jag kan inte fatta att denna tiden är förbi. Den bästa tiden i mitt liv är förbi.
Imorgon vänder vi blad och ett nytt kapitel börjar. Verkligheten börjar med jobb och förskola. Det kommer nog kännas tufft ett tag framöver men jag hoppas att vi ska komma in i våra nya rutiner snabbt och att det ska kännas bättre för både mig och Benjamin så snart som möjligt. Jag försöker tänka på att han kommer alltid vara min och jag kommer alltid vara hans mamma oavsett om vi är tillsammans hela dagarna eller inte. Vi kommer alltid vara tillsammans och ha hela eftermiddagarna ihop och helgerna såklart ♡ Det kommer nog bli bra detta, det får bara ta lite tid. Som med allt annat som är jobbigt.
♡
Så mysigt han har på sitt rum.
Jag kände ungefär samma inför jag skulle gå tillbaka och jobba. Nästan panik över att tiden var slut och att antalet timmar ihop blev så väsentligt mycket mindre. Jag längtade heller inte alls tillbaka, trots att jag trodde att jag skulle känna så. När man väl har kommit in i sina nya rutiner med jobb och förskola så försvann den paniken för mig i alla fall och nu fokuserar vi istället på att verkligen ta vara på tiden vi har ihop och hitta på roliga saker. När min dotter väl kom in i allt med förskola och nu verkligen visar att hon tycker det är superkul där tyckte jag allt kändes så mycket enklare. Men vilken lyx man har haft att ha kunnat vara ledig så länge och göra så mycket roligt om dagarna.
Tack fina du <3 Åh ja, jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre när vi väl kommit in i allt och så. Och då gäller det att ta tillvara på tiden ännu mer. Många kramar till dig <3
Vad jobbar du med? 🙂
Jag jobbar som skadereglerare på Folksam inom sakskador 🙂 Kramar