Jag älskar att spendera mina dagar med min älskade lille gosnos ♡ Det är det bästa jag vet. Och hela hans liv och mina senaste 14 månader så har vi hängt ihop varenda dag och det har varit den bästa tiden i mitt liv. I januari är det dags för honom att börja på dagis och för mig att börja jobba igen. Även om det är ett tag kvar så känns det verkligen att det närmar sig. Tiden går så himla himla fort och när det är dags att börja jobba så har jag varit mammaledig i över 1,5 år. Det är lång tid. Men det känns som några månader bara. Jag fattar inte var tiden har tagit vägen och jag ska verkligen försöka njuta denna sista tiden. Njuta av att få spendera hela dagarna med mitt hjärta och njuta av ledigheten och friheten att kunna ta dagen som den kommer och göra vad man känner för just den dagen. Det är verkligen underbart. Jag ska verkligen försöka njuta till max. Men fast att jag försöker så kan jag inte skjuta undan den känslan av ångest som sköljer över mig emellanåt när jag tänker på att min lille kille ska spendera flera timmar om dagen på dagis varje dag (mån-fre) UTAN mig. Nej, jag vill verkligen inte det. Jag vill vara där han är hela tiden, varje dag, alltid. Hur ska jag klara detta?! Och jag hoppas verkligen att han kommer trivas på dagis för gör han inte det så kommer det ju kännas ännu värre. Känslan att lämna sitt barn som bara står och gråter efter en. Fullständig tortyr! Det vill jag inte vara med om. Vi vet ännu inte vilket dagis vi hamnar på heller. Vi håller tummarna att vi hannar på samma som kusinen Stella går på men det får vi nog veta först om någon månad. Men hoppas det gör vi. Även om hon går på den större avdelningen så hade det ändå känts tryggt att Benjamin hade Stella i samma byggnad. Jag vet att hon hade tagit hand om honom ifall han skulle vara ledsen.
Åh fy, jag kan inte hålla tillbaka tårarna ens när jag skriver detta. Det känns verkligen sååå jobbigt och jag vill bara stanna tiden här och nu. Vara mammaledig föralltid med min älskade lille 1-åring. Han är mitt allt!
Berätta gärna om era dagis-erfarenheter. Alltid skönt att få höra lite hur andra har upplevt det.
Många kramar
♡
Jag kände precis samma sak. Min son började för 4 veckor sedan och då va han 2,5 år och jag har varit hemma hela tiden. Kändes som en evighet ifrån början och jag tänkte att det säkert skulle kännas lättare för att han var större när han började förskolan. Men det blev nästan värre för jag hade verkligen vant mig att vara hemma och att skiljas ifrån honom var jag typ skräckslagen inför. Men nu bara 4 veckor senare så känns allt jättenaturligt och en ny fas som känns spännande. Dock så valde jag att ändra min heltid till deltid efter bara 1 vecka och vara ledig onsdagar, och det gjorde det lite lättare. Lycka till <3
Jag kände som du! Jag grät och låg sömnlös på nätterna. Det var vidrigt första tiden. För mig som mamma. Sonen däremot tog det hela cool lugnt och är en riktig förskoleunge idag som blir arg om jag kommer förtidigt! Just nu är han 15-h i veckan då jag är föräldraledig med nr2 och han förstår inte varför han inte får vara där mera. Känns bra i mammahjärtat nu när jag vet att han trivs. Det blir bättre när dom börjar prata sen också så man även får deras version av dagen och inte bara personalens. Styrke kram ?
Hej! Förstår hur du känner dig… har varit där förr. Men tänk och fokuserar inte så mycket på ”tiden när ni inte är tillsammans är jobbigt”, utan din kära sons utveckling. Han kommer att utverklas och lära sig så enormt mycket. Vår dotter började förskolan när hon var två år pga att jag var arbetslös. Hon pratade inte innan hon började förskolan. Vi var väldigt oroliga att hon inte ens kunde säga någon mening, enbart enstaka enkla ord. Men sen hon började på förskolan, pratade hon ”non-stop”, haha! Nu pratar hon jättebra och tydligt. Hon kan säga så mycket vi inte tror/vet att hon kan. Så visst är det jobbigt att lämna bort våra barn, men vi får inte bara tänka på ”våra känslor”, att det är ledsamt för oss. Barnen får ju nya kompisar, olika stimulans som de kanske inte får hemma, lära känna och leka med andra barn, osv. Du kommer ju att vara med i början vid inskolningen så du vet hur ”hans dagar” kommer att se ut på förskolan. Det kommer att gå så bra för er ska du se! 🙂
Vi slutade säga ”dagis” ett par år sedan när dottern (var ca. 3 år då) sa till oss att det inte hette ”dagis” utan ”förskolan”. 🙂 Sen dess har vi inte använt ordet ”dagis”, bara säga ”förskolan”. Det känns som förskollärarna tycker att ordet ”dagis” är ”förnedrande” och vi respekterar det! OBS! Inget pekfinger mot någon! Jag talar bara av egen erfarenhet!
Lycka till! <3
Hej! Jag känner såå igen mig i din beskrivning… Det är hemskt… Mina barn är nu 4 och 6 år och jag tycker fortfarande inte om att lämna bort dom till någon annan. Sigrid har nu börjat skolan, F-klass, och det känns lite bättre för där vet jag att hon lär sig något. Dagis känns som en ren ”förvaring” för att vi föräldrar skall kunna jobba. Samtidigt så kommer jag till dagis nu och hämtar sonen som är 4 år och har två år kvar och han säger ”mamma kan du inte komma lite senare?”. Jag jobbar nämligen deltid för att jag inte vill ha dom så långa dagar på skola/dagis. Men det blir bättre och bättre för varje år och någonstans vet jag att barnen har det roligt där dom är även om jag inte känner mig bekväm med arrangemanget 🙂 Lycka till i januari! Det kommer gå bra!! Kram S.
Jag kände precis som du gör när jag skulle lämna min dotter. Varken hon eller jag var redo för dagis/förskolan då hon var 1,5 år och jag grät i bilen, påväg till jobbet, i flera veckor. Men de blir lättare då man (förhoppningvis) ser att barnen trivs. Jag valde dock att byta dagis för min dotter efter några månader då jag inte tyckte de var bra nog och hon inte fick de kramar och kärlek som för mig var viktigt att hon fick, även då jag inte var där. De fick hon i överflöd av fröknarna på sitt nya dagis 🙂 Nästa utmaning kommer vara skolstart. Usch, de var nästan värre då just ”kramar och kärlek” försvann och dessutom var min lilla kråka mobbad de två första åren. En ren och skär tortyr. Idag är hon 14 år, går i 8:an och är en stark och glad tjej men spåren av mobbningen finns kvar i form av dålig självkänsla, som vi jobbar på. NJUT av dina månader som ni har kvar, försök inte låta framtiden skapa oro i nutid. De kommer gå bra, så klart, men igen jag förstår så väl din känsla. Stort lycka till <3
Men snälla ni som kommenterat först på inlägget, tänk efter vad poängen med inlägget var! Vad spelar det för roll om en mamma kallar förskolan för dagis?? Känslorna man känner när det börjar närma sig jobbstart och man skall lämna sin lille åt någon annan på dagarna är väl helt befogade! Jag förstår precis hur du känner det. Har själv en 3 åring och en 10 månaders. När 3 åringen skulle börja på dagis som 1 år 8 mån trodde jag att världen skulle gå under, men det blev faktist hur bra som helst!!
Här i Finland kallas det fortfarade för daghem, och jag tycker att det inte överhuvudtaget nedvärderar dem som jobbar på daghemmen och det fina arbete de gör. I förskolan börjar man när man fyller 6 år. Funkar hur bra som helst.
Kram Marielle, och tack för en fin blogg! <3
Hej Maria,
Förstår din känsla med dessa underbara bebisar?. Man vill bara vara hemma och gossa och mysa. Jag har en två åring och sjunånaders bebis och vet att jag inte vill ha fler barn så just nu njuter jag lite extra av de sista månaderna som mammaledig. Vi valde ur och skur dagmamma åt vår äldsta son här i Nacka och den glädjen han har i ögonen efter ha varit hos henne och lekt med de andra barnen och varit i skogen hela dagen och grillat korv tex. Dom gör så mycket roliga saker som att bygga små båtar och sjösätta dom osv. När jag ser hans glädje av att gå dit och vara där släppte den ångesten jag kände. Jag hoppas att det blir samma för dig när din son börjar förskolan och hittar söta små vänner och favorit pedagoger. Det liv vi lever är dock inte aldrig optimalt, att få så lite tid med våra barn. Jag kommer dock inte arbeta heltid och försöka vara med killarna så mycket det bara går. Ser fram emot julen här snart när vi kan baka och stöka tillsammans. Passa på att mysa lite extra nu men jag tror att det kommer bli jätte bra för er sen också. Man mår bra av att jobba lite också och kommer till förskolan med ny glad energi. Skriv gärna mer sen hur du upplever starten kramar till er ?
Jag veeeet känslan! Men tror man kommer bli trygg i hjärtat när man märker hur mkt de utvecklas och sen så småningom får kompisar ❤️ Trött på alla pekpinnar där ute, jag säger också dagis! Ska man höja status på alla ”namn” idag så borde vi döpa om sjukhus till friskhetshuset för de gör ju människor friska? Eller varför inte städerska/are till miljöomsorgsperson? Dagis är lättare för barn att säga så dagis blir det här också?
Hej!
Jag känner ingen mig så om vad du skriver.
Min son är 3, och har precis bytt förskola pga att vi har haft en som låg väldigt långt bort innan. Passade på att byta nu när han ändå skulle byta avdelning. Min son är en väldigt ”trygghetsmänninska” och trivs så fort han Är tyygg med alla. Så denna gången blev det jobbigt tycker jag då jag såg honom på gården helt förvirrad och med röda små ögon när jag skulle hämta honom. Han sa att han inte ville gå till förskolan… Jag grät så himla mycket för jag ville ju inte att han skulle känna sig ensam. Jag trodde nog aldrig att det skulle bli bättre men äntligen så ser jag honom så glad när jag hämtar och han leker med de andra barnen istället för att stå själv. Barn är så himla anpassande och klarar sig nog bättre än vad vi tror. Det är bara sjukt jobbigt i stunden… man ser också den fina utvecklingen de får av förskolan som de inte skulle fått hemma och det är så kul att se! Lycka till!!
Jag förstår dej till hundra procent. Tror dock inte att alla gör det, då de skriver tex att du kommer vilja ha honom på dagis vid 1.5 år. Alla ät vi olika, men jag kommer aldrig någonsin vilja lämna bort min son. Jag vill spendera varje timme med honom och få vara med på alla ” första gången ” tillfällen.
Jag märker själv att folk ifrågasätter när jag säger så och att jag trivs så med att vara mammaledig. Är det inte långtråkigt får jag höra? Nej, aldrig! Visst, det är tufft ibland såklart.. men en LYCKA att få vara med min älskade son. Så jag förstår precis! Vi håller tummarna att han får gå på samma dagis som son kusin! <3 Njut av den sista tiden! Men det vet jag att du gör.
Sen blir jag så förundrad över hur folk anser det vara nedlåtande att säga dagis. Precis som en dagmamma så är det ett ställe man är på dagtid, dagis! Tycker det låter gulligt och påminner om när man själv var liten!
Kram
Till dej fina.
Är så kul och följa dej, för vi verkar ha så mkt liknande känslor och tankar kring våra söner.
Ska inte David vara pappaledig?
Tack för en fin blogg ?
Fina du, du går igenom det som nästan alla vi mammor får gå igenom- speciellt med första barnet. Jag kände precis som du, jag hade sån otrolig ångest och jag undrade hela tiden vad meningen var med att skaffa barn om man ändå skulle ha dem på ”dagis” hela dagarna. Jag grät och grät och ville. Ara stoppa tiden. Men så kom dagen, och plötsligt kändes det inte så farligt ändå. Du ska se att det kommer gå så bra, och det är en otroligt viktig del i våra barns liv. Där lär de sig det sociala, att höra till en grupp och bli självständiga. Man förbereder dem inför det liv som faktiskt komma skall. Idag går både Bob och Alex på förskola och de fullkomligt ÄLSKAR det. Och jag blir så stolt när jag ser hur de utvecklas varje dag. De kommer alltid ha sin trygga bas hemma hos sina föräldrar. Förskolan är enbart en del av ”helheten”. En väldigt viktig del dock. Du kan ju kanske försöka gå ned på 75% till en början , så ”smygstartar” du lite på jobbet? Jag gjorde så, och kommer aldrig jobba 100% igen. Lovar, det kommer bli superbra och du är verkligen inte ensam om att känna som du känner till en början ⭐️ Ps: Jag säger alltid dagis, ingen har någonsin ifrågasatt det ??? Och tycker för övrigt inte att de pekpinnarna hörde hemma till detta inlägg ?
Hej fina du! Åh, tack snälla för dina fina ord. Det värmer. Det känns såå jobbigt just nu men jag tror precis som du säger att det kommer kännas lättare när man väl är där och förhoppningsvis ser hur han trivs där. Och håller helt med – det är ju en Såå viktig del av deras liv och utveckling. Önskar bara att jag kunde få vara med som en liten fluga i ett hörn eller något hihi. Vill inte vara utan honom. Och jag kommer jobba 75% så det känns skönt. Blir inte sååå långa dagar vilket jag är tacksam för. Tack fina du och skönt att du förstår mig när jag kallar det för ”dagis” fast jag vet att det heter förskola. Gammal vana bara, det hette ju så när vi var små 🙂 Många kramar till dig fina <3
Kära du!
Jag vill också tipsa dig om att byta till order förskola, vi behöver hjälpa till att höja status på dessa underbara, viktiga människor som hjälper våra barn att utvecklas varje dag! En sak till. När B är 1,5, då kommer du VILJA att han går på förskola ? Han kommer då behöva en helt annan stimuli än nu. Men jag FÖRSTÅR precis hur du känner då jg känner igen det så väl.
Njut nu allt vad du kan. Men som sagts klokt tidigare, ju lugnare och tryggare du är kring vad som komma skall, ju tryggare blir det för din goe son. Lycka till hjärtat, du är en såååå fin mamma. Stor kram
Hej fina du <3 Jag vet såklart att det heter förskola, jag säger dagis av gammal vana och för mig spelar det inte så stor roll vad man kallar det utan det viktiga är att, som du säger, att uppmärksamma dessa fantastiska människor som jobbar på förskolor runtom. De är så beundransvärda på alla sätt. Tack vännen, ja nu ska jag verkligen njuta sv varenda minut av denna tiden <3 Många kramar
Hej jag vill bara berätta att ordet dagis finns inte längre. Sen 98 heter det förskola och vi jobbar alla efter den läroplan som kom då. Om du försöker bli lugn och trygg så kommer det säkert gå jättebra ,men han känner av dig mycket mer än du tror så jobba lite med dina egna känslor så kommer det gå jättebra.
Hej! Jag ber om ursäkt om jag på något sätt trampade dig eller någon annan på tårna genom att kalla det för ”dagis”. Det var aldrig min mening och jag säger dagis av gammal vana då det hette så när jag var liten, men vet såklart om att det numera heter förskola. Att använda ordet dagis har ingen som helst innebörd för mig. Jag tycker att alla som jobbar på förskola borde höjas till skyarna för det fantastiska jobb de gör så absolut inget illa menat med att använda det ordet. Ville bara poängtera det. Och tack för dina tips! Självklart är detta inga känslor jag på något sätt kommer föra över på min son. Jag är väldigt medveten om hur mycket han påverkas av hur jag är eller beter mig, det märker jag av varje dag. Men att man får en känsla av ångest när man sitter uppkrupen i soffan om kvällarna när han sover, det är nog inte helt ovanligt. När det väl är dags i januari så ska vi ta detta med storm jag och Benjamin och jag hoppas av hela mitt hjärta att han kommer trivas bra på förskolan. Många kramar till dig.