Marielle Winkler

Att få vakna upp bredvid denna underbara lilla människa varje morgon är ren lycka. Jag är så obeskrivligt kär i min lilla bebis så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Pappan likaså så vi nästan tävlar om honom, jag är lycklig att jag är den som får spendera hela mina dagar med honom istället för att jobba. På fredag blir det lilla livet 6 veckor och jag kan inte fatta vart dessa veckor tagit vägen. Jag har aldrig velat stanna tiden så mycket som nu ♡

Allt går väldigt bra med mini måste jag säga. Han är snäll mot oss. Han är oftast glad och nöjd och sover bra. Men på kvällarna har han sin oroliga period. Han vill helst bli ammad hela hela tiden och kommer inte riktigt i ro. I slutet av kvällen blir han gärna lite övertrött och har därför ännu svårare att komma i ro men lagom tills vi ska gå och lägga oss så brukar han sussa sött. Vi försökte i början med att lägga honom i vårt fina babynest i sängen bredvid oss för att få honom att sova så tryggt som möjligt. Nära oss men ändå för sig själv. Detta har funkat okej fram och tillbaka men oftast vaknar han när man lägger ner honom och blir ledsen när han inser att han inte är tätt intill längre och då fick vi göra om hela processen igen med amning och ibland ny blöja. Så nu har vi honom direkt i vår säng istället, då trivs han allra bäst när han får vara nära. Jag sover dock sådär eftersom jag hela tiden vill kolla till honom så han är ”safe” och andas. Men det finns ju faktiskt inget mysigare än att ha honom tätt intill. Vi får se när vi börjar kämpa med att få honom att sova i egen säng. Just nu känner jag bara att det får vänta. Han sover oftast bra i vår säng och vaknar ett par gånger om natten och vill ha mat. Däremellan sover han. Vissa nätter ligger han dock och ”knorrar” i sömnen. Detta har oroat mig lite men jag har förstått att det är väldigt vanligt. Det verkar som att han har lite magknip, stackaren. Jag har därför blivit ÄNNU noggrannare med att alltid rapa honom efter varje måltid då jag ofta märker när han ligger där och skruvar sig i sömnen att det antingen är rapa, kräka eller bajsa han behöver. Lilla älsklingen, man skulle ju göra precis vad som helst för att han ska få må bra och vara nöjd ♡

Jag har fått frågan om jag inte kan skriva en förlossningsberättelse men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig ifall jag vill göra det eller inte, vet inte om jag tycker det är lite för privat på något sätt. Är detta något ni skulle tycka var kul att läsa? Jag ska fundera lite till så kommer det eventuellt upp framöver.

Nu ska jag mysa med min lilla familj framför Modern family, vi har fullständigt fastnat i det.

KRAM

♡