Hej hjärtan!
Har ni en fin måndag? Jag och Benjamin har haft en jätte mysig dag tillsammans med våra kompisar ❥ Och imorgon står ännu mer mys på schemat med några andra kompisar. Jag älskar verkligen denna tiden. Att ha fått barn och haft möjligheten att vara mammaledig så pass lång tid – det är det absolut bästa som har hänt mig i livet. Det finns inget som går att mäta med det. Jag vill verkligen bara stanna tiden för jag ser inte alls fram emot vad som komma skall i januari. Börja förskola och börja jobba igen, nä fy bubblan. Jag vill bara mysa hela dagarna med mitt lilla hjärta föralltid.
Självklart förstår jag allt det positiva med att barnen får gå på förskola, utvecklingen och lära sig att fungera i grupp med andra barn osv men just nu kan jag inte känna något annat än ångest när jag tänker på det. Ren och skär ångest. Tanken på att vara ifrån Benjamin så många timmar varje dag (ska jobba 75% men tycker ändå det är länge) och att han inte ska få ha sin mamma eller pappa hos sig när han är ledsen eller när han ska sova middag. Herregud vad jobbigt det känns i hjärtat. Jag förstår att många av er säkert tycker att jag är tramsig men jag kan inte hjälpa hur jag känner. Det kommer förhoppningsvis gå väldigt bra och troligtvis kommer det kännas lite lättare när vi väl är inne i det men just nu vill jag som sagt bara stanna tiden.
Det som tröstar mig lite är att jag förhoppningsvis får uppleva en mammaledighet till inom några år och då får jag ju även mer tid tillsammans med Benjamin igen ❥
Älskar ihjäl mig i min lilla minimänniska.
Om ni har några tips på vad man ska tänka på inför förskolestarten så kommentera gärna. Allt från hur man ska hantera sina känslor till vad dem behöver för kläder osv… hit me!
❥
Kände (& känner än) så, att lämna bort det dyrbaraste man har till någon som aldrig träffat min skatt, det tar emot! Och då jobbar jag ändå på förskola, så vet ju hur bra allt brukar bli. Men, det tar emot än att lämna mitt gryn! Så tycker inte du är tramsig ett dugg! 🙂
Tack fina du för dina ord. Känns skönt att höra att fler känner likadant. Precis så som du skriver känner jag. Lämna bort det viktigaste man har, till främmande människor dessutom. Känns så jobbigt men det blir förhoppningsvis lättare med tiden och man lär känna pedagogerna bättre och bättre så det känns naturligare. Förhoppningsvis. Kramar till dig <3
Åh, känner igen mig så i det du skriver. Jag har känt exakt likadant under båda mina föräldraledigheter. Har typ förstört sista månaderna som mammaledig bara för jag haft sån ångest över att den snart var slut.
Och det kommer vara tufft första tiden, MEN det blir lättare, jag lovar. 🙂
Tack fina du <3 Skönt att någon förstår och har varit i samma situation. Jag ska försöka bita ihop och hoppas att det känns lättare allteftersom. Kramar <3