Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte har orkat skriva om detta på ett tag nu. Jag insåg att stressen och tankarna kring det här med sömnen gick mig lite till huvudet. Jag tror att jag förbrukade mer energi åt att fundera över detta än vad som egentligen gick åt till att sova lite sämre vissa nätter. Så jag behövde ett break.
Tyvärr har jag misslyckats de flesta gånger med att ”väcka” Benjamin vid dagens första vila. Det har bara fungerat en gång. Resten av gångerna har jag oftast väckt honom helt så att han vaknat eller så har han sovit sina 45 min som är standard och sen vaknat ändå. Idag gav jag det en sista chans och han sov sååå gott där efter 30 min och när jag då försiktigt försiktigt killade honom på kinden så tog det inte många minuter tills han var klarvaken. Det har alltså resulterat i att han sover mindre än vad han brukar göra, istället för mer. Kanske det inte funkar för att Benjamin är så pass lättväckt. Jag vet inte men nu har jag slutat försöka iallafall. Det får vara. Han sover nu oftast 3 sovpass om dagen och ca 45 min varje pass så det är ändå helt okej (även om det såklart hade varit skönt med ett lite längre pass per dag). På nätterna sover han ganska bra nu och vaknar några få gånger för mat eller vaggning.
Jag har bestämt mig för att sluta fundera så mycket över detta nu. Det får bli som det blir och vi har det ändå ganska bra vad gäller sömnen tycker jag. Så småningom när Benjamin verkar redo så ska vi försöka ”lära” honom att somna liggandes i sängen utan amning/vaggning men vägen dit får bli långsam och i hans takt. Vi tar ett steg i taget, ingen stress.
Babycoachen Amanda har gett mig sååå många fina tips för både nu och framöver så jag är henne verkligen sååå tacksam. Vi har även fortsatt kontakt men som sagt, nu får detta vila ett tag. Jag vill bara njuta av min underbara lilla älskling och inte stressa och känna att jag pressar varken mig själv eller honom. Jag vill ännu en gång varmt rekommendera Amanda om ni har problem med sömnen av era små. Hon har såå mycket bra tips att komma med.
En av sakerna Amanda verkligen har poängterat är hur viktigt det är med rutiner och jag är en person som älskar rutiner och mår sååå bra av det (även om det inte får bli för ”strikt” och låst såklart). Så ett mat- och sovschema har jag gjort nu iallafall till Benjamin för att testa. Självklart är det ruckningsbart men för att ha något att utgå ifrån. Och det är Benjamin som har ”styrt” detta. Jag vet ju exempelvis hur länge han orkar vara vaken efter första vilan innan han blir trött igen osv så utifrån detta har jag gjort ett ungefärligt schema för att det ska bli relativt samma tider för mat och sömn varje dag. Baserat på att jag vet ungefär hur länge han sover och när han är hungrig osv. Får se om detta funkar eller om det blir helt tokigt. Många av mina vänner gör så iallafall och det funkar för dem. Ska testa några dagar och se hur det funkar och kan isåfall dela med mig av ”schemat” om ni är intresserade?!
Nu ska jag krypa ner bredvid mina älsklingar. Sov sött kära bloggisar.
KRAMISAR
♡
Åh jag har varit så nyfiken på hur det fungerat men var säkert klokt av er att ta ett break. Jag har försökt det där med att störa hennes sömn också med resultatet att hon vaknar. Tror också hon kan vakna vissa nätter för att hon är lättväckt vilket vi inser hon kanske behöver sova i egen säng och kanske till och med eget rum. Men vi skyndar långsamt, jag försöker acceptera att hon inte sover länge och tar dagen mer och mer som den kommer. Hade precis gjort ett bra schema för henne utifrån men så blev hon förkyld och allt rubbades, äter inte mycket och sover mer.. men det jag är mest glad för och som jag kan rekommendera är att testa en längre promenad (iaf så C har sovit en timme) sen kan hon fortsätta sova ute i vagnen i upp till 3h. Har hon gjort i nästan en månad med undantag för vissa nätter.
Sen tror jag dessvärre, som även föregående kommenterade, att visst blir det lite protester när man försöker ändra något och det tar upp till 2 veckor innan ett barn lär sig. I början när vi sövde C i sängen (orkade inte sitta med henne i famnen) genom att hålla om och buffa samt sjunga så kunde de ta 2h och jag fick mer eller mindre ligga kvar i sängen resten av kvällen. Sen började vi försöka att natta henne genom att ligga brevid och tog också längre tid att natta igen, men efter några dagar så somnar hon i regel på 5-10 minuter. Så den dagen jag/vi är starka nog så lär hon sig nog sova i egen säng också. Handlar bara om att vi skall orka ta den fighten med protester. Inget barn kommer ju självmant lära sig och acceptera en ny rutin utan de ligger lite i deras person att protestera och testa gränserna.
Det som jag iaf lärt mig genom dina inlägg är att en proppmätt eller övertrött bebis inte sover bättre. Huja vad tydligt det har blivit. Vi backade några steg och slutade med smakportioner och hon äter nu fler mål på flaska men mindre mängd och upplever henne mer harmonisk, innan hade hon konstant ont i magen (slutar typ aldrig äta innan det tar slut). Och när vi ibland tyckt det är för sent för sista vilan så har vi ju hållt henne uppe och då resulterar det i katastrof kvällar med många uppvak och halvtaskiga nätter.
Men du gör helt rätt, precis som jag, att acceptera det lite och låta det va. Njuta av tiden som är och samla kraft. Dela gärna med dig av ert schema sen så kanske man får lite inspiration.
Hej! Åh, har känt igen mig i så mycket som du har beskrivit med Benjamins sömn. Min lilla dotter är född samma dag som din fine son dessutom så har varit roligt att följa dig/er. 🙂
Vi har haft näst intill identiska ”problem” med Saga och att få henne att inte enbart kunna somna vid mitt bröst. Det ledde till att det enda som fungerade var för henne att somna/sova vid bröstet eller ute, promenerandes, i vagnen. I vagnen sov/sover hon ca 1-2 h men det är ju inte alltid så att man vare sig kan eller vill vara ute flera gånger om dagen. Vid bröstet på dagtid sov hon Max 40-45 min och vid läggdags kunde hon enbart somna vid bröstet och när hon sov ordentligt kunde jag lägga ner henne i sin säng. Många gånger vaknade hon dessutom till flera gånger och då fick jag lägga henne till bröstet återigen för att få henne att somna om. Bör även tilläggas att hon inte tar napp.
Detta med sömnen blev så enormt frustrerande, precis som även du beskriver, i synnerhet för mig eftersom det bara var jag som kunde få henne att somna/sova (barnvagnspromenader bortsett).
Hade givetvis googlat ALLT kring hur göra för att få henne att somna själv/i egen säng men hittade liksom inget som funkade för oss. På BVC föreslog de 5-minutermetoden. Vi gjorde ett-två halvdana försök av denna men den passade absolut inte oss. Funkar säkert för vissa men våra hjärtan brast av att höra henne ligga ensam och skrika. Dock så tror jag på att det är vi föräldrar som kan ändra vanorna hos våra bebisar även om det inte går på en natt.
Så här gjorde vi: Eftersom 5-minutersmetoden inte var för oss men vi ville att Saga skulle kunna somna själv i sin egen säng så var vi tvungna att ändra på sovrutinerna. Så efter pyjamasombyte, kvällsgröt (hon tar inte heller flaska så ingen välling här inte ?) och slutligen amning så lägger vi ner henne i sin säng. I början var hon givetvis inte alls nöjd med detta och skrek/grät. Skillnaden mot 5-minutermetoden är att jag eller min sambo hela tiden är kvar i rummet. Hennes säng står precis intill vår så att vi kan ligga precis bredvid henne. Vi sjunger, vyssjar och håller oftast en hand på hennes mage. Första gången tog det över två timmar innan hon somnade (hon skrek inte hela den tiden givetvis men vägrade somna). Det som i alla fall jag känner är rått med 5-minutersmetoden är att barnet i princip får skrika sig trött ensam i intervaller. 🙁 Även om Saga givetvis gråter och protesterade en del i början så är vi ju ändå där med henne hela tiden vilket hon både ser, hör och känner. Ni har säkert testat detta med men om inte så testa!!! Något som många sagt till mig under tiden jag var som mest frustrerad var att ”barn dör ju inte av att skrika/gråta”, och nej det är helt sant men de gråter ju av en anledning. Men, så länge Saga vet att jag finns precis intill henne och hon kan både höra och känna mig så känner jag att även om hon gråter så vet hon ju att jag inte lämnat henne.
Hur som, det tig ca 1,5 vecka för oss att få in detta på ett bra sätt men åh vilken lättnad det blivit. För oss alla tre skulle jag vilja säga då det nu inte spelar ngn roll vem av mig och min sambo som nattar henne samt att hon även dagtid kan somna i sin egen säng och inte måste ligga på mig. Vi kör samma procedur när hon skall sova på dagarna med sång, klapp på magen och ligga bredvid.
Tack för en trevlig blogg!
/Sofia