Min människa ❥ Myser i sängen med majskrokar (han ääälskar det fortfarande) och lite film på mobilen. Älskar ihjäl mig ❥
~
Hej hjärtan!
Vet ni, jag känner mig så ledsen och hjärtekrossad över hur ledsen Benjamin är på förskolan. Det här är verkligen sååå tufft. Jag försöker verkligen bita ihop och vara positiv och absolut, det går mycket bättre, det gör det. Men det är långt ifrån bra. Förskolan känns super och pedagogerna är så himla goa och kämpar på men han vill helst inte vara där alls om han hade fått bestämma själv. Nu har vi ju varit hemma i några dagar igen pga sjukdom så det blir ju tyvärr små avbrott för honom hela tiden och extra jobbigt är det då att lämna igen efter uppehåll.
Imorse började han tokgråta redan hemma i hallen när han förstod vart vi var på väg. Gråter lite hela vägen i bilen och när vi svänger in på gatan där förskolan ligger, då kommer krokodiltårarna. När jag lämnar honom är han hysteriskt ledsen och skriker ”mamma mamma”. Jag försöker lämna honom snabbt för att inte dra ut på det jobbiga men alltså mitt hjärta går sönder. Det är så jobbigt. När jag kör i bilen till jobbet så vill jag bara gråta och vända om.
Efter någon timme fick jag sms att han var lite ledsen emellanåt men att han lekte och busade emellanåt. Det går helt okej när han väl är där. Men sen kommer lunchen och sovningen. Han äter nästan ingenting. Dem är glada om dem får i honom ett par skedar. Och sen somnar han till slut men är väldigt ledsen och idag sov han i 15 minuter. 15!!!!!!!! minuter. Sen hade han vaknat i ett gallskrik och varit såååå ledsen. Min mamma skulle hämta honom idag så jag bad pedagogerna imorse att smsa henne så fort han hade vaknat så skulle hon köra och hämta honom och det blev redan vid 12 eftersom han sov så kort stund. Och när mamma kom hade hon sett att han lekte men när han fick syn på henne så kom tårarna och han hade sprungit till hennes famn och inte släppt taget. Sen mös dem hemma hos oss tills jag kom hem och då sprang han till min famn när jag kom innanför dörren. Älskade unge! ❥ Resten av eftermiddagen har vi bara lekt och myst. En trött kille som fick somna redan 18.30 idag. Han måste få ta igen lite sömn känner jag.
Detta är så mycket tuffare för mammahjärtat än vad jag var beredd på. Även om det går bättre nu så är det långt ifrån bra. Jag borde egentligen varit beredd för det var precis likadant för hans kusin Stella och han är väldigt lik henne på många sätt. Hon började inte trivas på förskolan förrän hon var över 3 år och min syster har ringt mig och varit förkrossad många gånger. Nu är det jag som ringer henne ❥ Benjamin har dessutom haft separationsångest enda sedan han var en liten pluttbebis och det har aldrig riktigt gått över även om det blivit bättre. En period kunde jag inte ens gå in i ett annat rum här hemma utan att han fick panik ❥ Även om jag borde varit beredd, och det var jag till viss del, så går det inte att förstå förrän man är i den situationen själv. Fruktansvärt jobbigt. Det känns skönt att jag har min syster för hon förstår mig verkligen till 100% eftersom hon haft det lika kämpigt själv.
Ibland när jag skrivit om det här så har jag fått en del pekpinnar och kommentarer om att det är jag som smittar av min ångest på Benjamin och att det är därför han är så ledsen när han blir lämnad. Och jag kan säga att jag gör allt jag kan för att vara positiv om förskolan inför honom och jag vet att det är det jag visar utåt. Och skulle jag ha smittat av mig någon gång så har det isåfall varit oundvikligt. Jag är bara människa och långt ifrån perfekt men jag gör så gott jag kan och det är jag övertygad om att alla ni också gör.
Och en sista sak om detta. Är det inte på tok för många timmar man ska behöva lämna bort sina barn på ett dygn?! Och då jobbar jag ändå bara 75% men jag tycker att Benjamin är på förskolan alldeles för många timmar om dagen. Det är ju n ä s t a n lika många timmar som en vuxen människa är på sitt heltidsjobb på en dag. Och de här barnen är mellan 1-2 år. Jag vet att Sverige är ett av de bästa länderna i världen att bo i vad gäller just detta och med föräldraledighet osv men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är alldeles för många timmar för ett så litet barn. Självklart är det ju annorlunda om barnen trivs på förskolan och har jätte roligt och sover ordentligt osv. Och man måste ju såklart jobba, men jag önskar det var annorlunda. Max 5 timmar om dagen hade känts mer rimligt tycker jag.
Detta blev säkert världens flummigaste inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig lite.
All kärlek till er mina fina ❥
KRAM
❥
Du eller barnets pappa kanske ska stanna hemma lite längre med sonen? Kanske jobba 50% istället för 75% eller att båda jobbar 80%. Det finns flera olika lösningar för att minska tiden ifrån sina föräldrar. Frågan är vad man är beredd att “offra”. Man man inte köpa lika dyra kläder eller får minska på resor eller standard. Men der finns ett val ifall man vill. Du reflekterar över det & ni väljer att gå ner i arbetstid för ert barn. Inte alla gör det utan ångar på med karriären & barnen får “bo” på förskolan. Sorgligt. Lycka till med fina sonen! Det kommer att bli bra!
Åhh, kan tänka mig in i känslan även om det är flera år sedan förskoletiden.
Såklart gör man allt man kan för sina barn och som du skriver så är man ju inte mer än människa.
Håller med om att det blir många förskoletimmar – som en vuxens arbetsdag.
Sen har man inte alltid det valet att kunna vara hemma längre.
Ni är jätteduktiga, håll ut 🙂
Kram från Ulrika
Hej! Jag har läst din blogg länge och jag ville lämna en kommentar nu för jag förstår verkligen din känsla. Jag jobbar som förskollärare och är mamma till två små själv vilket många kanske tycker verkar vara till fördel, men det är skillnad när det kommer till ens egna barn. Vissa barn har en väldigt enkel inskolning och allt flyter på. Vissa barns inskolningar tar tid och även långt efter inskolningen kan det kännas hopplöst. Det jag däremot vet av erfarenhet både som pedagog och mamma är att det går över. Har ni pratat med personalen om det finns någonting de kan göra för att underlätta lämningen? Någon aktivitet son han tycker om att göra för att ”avleda” avskedet? Eller om det finns någonting Benjamin tycker om att äta så att han får i sig nånting iallafall? Jag har under många tillfällen fått ge ”klämmisar” när maten inte varit intressant. Jag lider verkligen med dig och hoppas att det snart känns lite bättre!
Kram
Gör så ont i mamma ❤️ När jag läser, men känner igen mig i allt ? kämpar dagligen med lika problem! Men va förbered då jag själv jobbar i förskolan och ser hur dom allra minsta kämpar om dagarna att göra sig förstådd å saknar sina föräldrar även om de går bättre å sämre vissa stunder. Så vi har försökt dragit ut på det men nu när han blev 18 månader så blev de tyvärr oxå en ekonomisk fråga trots att man försökt spara å spara dagar men man vill ju ha några kvar till sen då de kan behöva ta en paus fr föris så de är så svårt att få det å räcka! Men ta inte på dig något ang att du överför något till honom, för de spelar ingen roll hur positiv man är å glad man försöker vara å övertygande att de kommer bli så roligt så känner dom på sig, direkt när min son ser förskolan då börjar han grina.! Och desamma med min sambo, som inte alls har samma erfarenhet av barn så han har varit helt positiv till det hela tiden, inte ett dugg oroad men de blir precis lika för honom grin å en klamrande son som man får försöka bända loss ? och samma sak när man hämtar då man kan tro att de ska bli glad att se en, men ist arg å ledsen som att -dumma dig som lämna mig här, nästan så känns de! Så fruktansvärt det är, och jag förstår när han inte äter heller de gör ju så ont i mamma ❤️ att man tror att man ska gå sönder… och som du skriver de blir bättre ju äldre dom blir de vet vi, men att gå igenom de här ända till 2,5-3 årsåldern de tar. Kol på en! Men sen är de vissa barm som aldrig gillar förskolan skarpt men finner sig att vara där. Så jag önska själv trots att jag är förskolelärare att dom små kunde få vara hemma länge med sina föräldrar för dom har ju inte ut något av de på samma sätt som en 3åring! Och de gör mycket med korta dagar, så glad att jag jobbar 80% jag skulle aldrig klara av att jobba mer men tanke på restid oxå å de är tillräckligt långa dagar för dessa små juveler. Hoppas han börjar äta å sova bättre å blir lyckligare längre stunder om dagarna snart iaf ?❤️ Fick höra idag iaf att min son lekte lite nu iaf själv, för han har bara hängt på en av pedagogerna, å de är detsamma hemma då på mig så de är ju ett steg i rätt riktigt ☺️Så hoppas å önskar att de kommer någon ljusglimt för er oxå❤️?
Förstår att de känns jobbigt! ? Detta får många föräldrar uppleva. Om man läser på om utvecklingspsykologi och anknytningsteori så förstår man varför barnet reagerar såhär. De är fullt normalt och ett barn behöver/uppskattar att leka med andra barn först vid 3 års ålder. Då är dem redo och mogna för de. De borde vara möjligt att vara hemma med sitt barn fram till tre års ålder tycker jag. Tänk också vad mycket vab man skulle slippa om dem fick va hemma tills dem blev lite större.
Hej!
Jag lider med dig (får tårar i ögonen av det jag läser) förstår att din systerdotter började trivas efter 3 år, först då har barn ett ”behov” av förskolan. Fruktansvärt att läsa att Benjamin inte äter på förskolan, så visar en del barn att är missnöjda/inte trivs, speciellt när de inte har utvecklat språket än. Han vet att du vill att han ska äta ju….
Så jobbigt, som sagt lider med dig!
Ibland kan familjen hjälpa till att passa, men med all respekt för att det är ett pussel. Men vad gör man inte för sina små 🙂
Hoppas ni kan hitta en lösning!
Kram
Men gillar att följa dig för du har så kloka och bra tankar och en väldigt fin och bra mamma! 🙂 Lycka till nu och hoppas att B gillar förskolan utan att få krokodiltårar! Alla styrkekramar till er ❤️
Tyvärr går ju barmen längre än vad föräldrarna själva jobbar, då dem har restid till jobbet också! Vilket många föräldrar inte tänker på! Sen finns det ju dem föräldrarna som är hemma och inte jobbar men lämnar sina barn på förskolan ändå! Sen finns det dem föräldrarna som gör ärenden osv när deras barn är på förskolan mellan 7-17 vare dag! Tycker det är helt sjukt att detta är väldigt vanligt idag! Varför skaffar man barn om man ändå inte vill umgås med dem! Utan tänker på pengarna och ja vad dem vill göra utan barnen, för med barnen blir det betydligt jobbigare att ja tex handla! Så tänker tyvärr många förädlar idag! Tycker så synd om barnen som inte har något val! Eller när barnen själva säger att dem vill bli sjuka för att dem då får vara hemma och spela spel hela dagarna! För att föräldrarna inte orkar ta faijten eller har lust att sysselsätta dem! Trist att samhället ser ut så här idag tyvärr! :(.