Hej hjärtan!
Hoppas ni haft en mysig helg. Vi har haft supermysigt i Blekinge med massor av snö. Åkt pulka, varit på äventyrsbad, ätit goda middagar, promenerat och myst massor. Så himla välbehövligt! Just nu sitter vi i bilen på väg hem mot Helsingborg igen, min lille pluttis somnade precis bredvid mig här i baksätet så jag passar på att kika in till er sålänge. Hur mysigt det än är att vara borta så ska det bli skönt att komma hem också. Packa upp väskorna och ta en varm dusch för att sen landa i soffan framför en sprakande brasa tillsammans med min lilla familj ♡
Jag har funderat lite kring det här med uppfostran den senaste tiden. Det märks så tydligt nu att det inte är en liten bebis man har längre utan ett barn. Världens underbaraste barn tycker vi såklart. Men att plötsligt ha ett barn istället för en bebis innebär ju också att man måste börja uppfostra på riktigt. Och hur otroligt svårt är inte det då?! Att veta hur man ska handskas med alla situationer som uppkommer längs vägen. Att vara den där riktigt bra föräldern samtidigt som man verkligen lär sitt barn vad som är rätt och fel. Supersvårt såklart. Och alla gör vi ju så gott vi kan och vi kommer troligtvis göra tusen fel på vägen men förhoppningsvis också tusen rätt. Viktigast för oss är att Benjamin lär sig vad som är rätt och fel och att alla människor är lika mycket värda oavsett hudfärg, inkomst, ursprung, handikapp och utseende. Att vara en snäll kompis, respektera alla och förhoppningsvis bli en trygg och stabil man en vacker dag. När man har en son så tycker jag också att det är extra viktigt att prata mycket om att respektera tjejer, lära honom att nej betyder nej och att man ska ta hand om, försvara och stå upp för tjejer. Det är superviktigt för mig att kunna lära min son det. (När han blir lite äldre ska jag dessutom lära honom ALLT om vad en kvinna vill ha och behöver, det är så små saker ibland som krävs för att göra sin kvinna glad men det är lååångt ifrån alla män som vet hur man gör det, haha. Små varma handlingar som att skriva en liten kärlekslapp och lämna på morgonen, köpa en blomma då och då eller bara säga vad fin du är idag min älskling). Litet sidospår men ändå.
Det är verkligen inte lätt det här med uppfostran som sagt men jag tror inte alls på att straffa våra barn. Jag tror på att överösa dem med kärlek och trygghet men vara tydlig med vad som är rätt och fel och bestämt visa när dem gjort något fel oavsett om man är hemma eller ute på stan bland folk. Oavsett om det blir sura och ledsna miner så alltid vara tydlig med vad som inte är okej. Och såklart också bekräfta och berömma när dem gör något som är bra. Tre ledord som jag kommit fram till är iallafall:
• Var konsekvent (och tydlig med vad som är rätt och fel)
• Behåll lugnet (även när trots och annat håller på att göra dig tokig)
• Välj dina strider
Jag tror också att det är väldigt viktigt att man pratar ihop sig med sin respektive om vad man vill ha för regler så att man hela tiden strävar åt samma håll. Om mamman tex tycker det är okej att äta glass en onsdag men pappan tycker bara att barnet får äta på lördagen, då kan det bli väldigt svårt och jobbigt för alla, inte minst för barnet. Så att prata ihop sig om vad som gäller och hur man vill uppfostra sitt barn är nog a och o tror jag. Jag är verkligen ingen expert på detta men detta var lite funderingar jag har iallafall.
Hur tänker ni kring det här med uppfostran? Har ni några tokbra tips så lämna gärna en kommentar.
Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. – Astrid Lindgren.
♡
(2018-01-21)
Senaste kommentarer