Hej rara ni ♡
Jag vet att ni är många som undrar hur det går för Benjamin på inskolningen och jag har i ärlighetens namn inte orkat skriva om detta på några dagar nu. För det är verkligen kämpigt. Jag nämnde ju för er att Benjamin var lite orolig i helgen och blev jätte ledsen några gånger när han trodde att jag skulle gå. Det känns som att han hela tiden går och är på sin vakt och håller sig nära för han är rädd att bli lämnad. Mitt hjärta går sönder. Så i söndags kväll skickade jag ett sms till pedagogerna (för då var det egentligen meningen att han på måndagen skulle vara där själv i flera timmar och sova där och det kände jag att han absolut inte var redo för) och skrev att eftersom vi har möjlighet och jag är ledig hela denna och hela nästa vecka också så vill jag att vi drar ut på inskolningen. Att jag är med honom där mer och att jag bara lämnar korta stunder ett tag till för att jag känner att varken jag eller Benjamin är redo att stressa fram någonting. Och det förstod dem såklart.
Så i måndags var vi där mellan ca 9-11 och jag lämnade bara honom i 15 minuter. Jätte ledsen hela den stunden jag var borta. Och även när jag är där med honom så vill han knappt leka utan sitter bara tätt tätt intill mig hela tiden. Jag stannade också kvar så att han fick lunch tillsammans med de andra och jag satt med. Han åt två stora portioner och sen åkte vi hem.
I tisdags kom vi dit vid 8.30 och jag var med en hel timme först, samma sak där, vill knappt leka, sitter bara nära mig hela tiden. Vid 9.30 lämnade jag och han blev sååå ledsen igen. Pedagogerna sa att dem skulle höra av sig om han var så ledsen hela tiden annars skulle jag komma tillbaka en timme senare. Jag gick en rask promenad under tiden men höll mig hela tiden i närheten och när det hade gått 40 minuter fick jag sms att han var jätte ledsen fortfarande, helt otröstlig, så dem tyckte jag skulle komma tillbaka. Jag SPRANG tillbaka. Och när jag kom fram så möttes jag av en förkrossad liten kille. Vi stannade dock kvar ett tag till och även över lunchen och även då åt han två stora portioner och var glad men satt i mitt knä hela tiden. Sen gick vi hem.
Igår kom vi vid 8.45 och jag gick med in och lekte lite men precis som vanligt så höll han sig nära och lekte inte speciellt mycket. Vid 9 lämnade jag och då blev han jätte ledsen såklart. Jag gick ut och satte mig i bilen och kom aldrig någonvart, bara satt där ute på parkeringen. Vi bestämde att jag skulle komma tillbaka 1,5 timme senare (10.30) och även då vara med på lunchen. Men vid 10.15 fick jag ett sms med en bild på honom där han såg glad ut och dem skrev att han hade lekt i 20 minuter så dem tyckte att vi skulle prova att han åt där utan mig. Så jag körde hem en liten stund och hämtade honom sen vid strax eller 11. Då möttes jag dock av en helt förkrossad liten kille som slängde sig i min famn. Men alla var rätt ledsna då, trötta och otåliga. Han hade inte ätit en enda sked men annars tyckte dem som helhet att det hade gått ganska bra.
Idag kom vi dit samma tid som igår och jag lämnade återigen vid 9. Bara jag reser mig upp från golvet så börjar han gråta för han vet precis vad som ska hända. Och idag hann jag nog inte ens resa mig men sa nånting i stil med att, ”nu ska mamma gå en stund….” och då kom tårarna direkt. Han vet precis vad som väntar. Så jätte ledsen när jag gick. Men jag åkte hem och städade så att tiden skulle gå fort och åkte dit ca 2 timmar senare för att hämta strax efter lunch och då stod han där och grät igen min lille älskling ♡ Jag fick höra att han inte hade ätit en enda sked idag heller och hade inte velat sitta still vid matbordet men att det i övrigt hade gått bra tyckte dem, han hade inte alls varit ledsen mycket och hade lekt med sina kompisar.
Så det känns ju absolut som framsteg iallafall. Men det enda jag ser är en ledsen kille när jag går och en ledsen kille när jag kommer. Men känns skönt att höra att han leker lite däremellan iallafall. Imorgon blir det samma tider, 9-11 men imorgon tänkte vi prova att jag lämnar honom direkt, inte går med in först. För det är ju så det kommer bli sen när det är ”på riktigt” så lika bra att prova det.
Och vi kör på med inskolningen hela nästa vecka också. Tar små steg i taget varje dag. Lugnt tempo för både Benjamin och mig. Så får vi hoppas att detta ska bli bra till slut ♡
(2018-01-25)
Senaste kommentarer