Marielle Winkler

Hej raringar!

På nyårsafton brukar vi ha som tradition att vi frågar alla runt middagsbordet vad dem tycker har varit det bästa med året som gått och vad dem tycker har varit det sämsta med året som gått samt vad dem ser fram emot under det kommande året. En väldigt mysig tradition tycker jag och det brukar kunna bli både skratt och tårar runt bordet. Ett fint sätt att summera året som gått och samtidigt blicka in i det nya året med ljusa ögon.

Så jag tänkte dra min lista för er här också, om ni tycker det är intressant läsning ♡

Det bästa med 2017

Det bästa med 2017 är utan tvekan att jag har fått spendera hela året som mammaledig tillsammans med min underbara son. Inga måsten, bara massa mys. Jag har kunnat lägga all min vakna tid på att umgås med honom och se honom utvecklas från en liten 6-månaders baby som han var i början på året till en nu 1,5 åring som springer runt och har så mycket personlighet. Bästa tiden i mitt liv, verkligen. Helt underbart och tack vare det så kommer jag alltid att minnas 2017 som ett magiskt år.

Det sämsta med 2017

Mitt i sommaren, när den var som allra bäst och vi var på mini-semester i Blekinge hos svärföräldrarna och hade underbara dagar, så hände det ofattbara. Vi gick och la oss på kvällen den 21 juli och allt var som vanligt. Jag minns så väl att jag la min mobil på laddning och placerade den på en tjock kudde på golvet för att det inte skulle höras om den vibrerade ifall jag fick något sms på kvällen när vi somnat. Vi hade en jätte mysig dag framför oss dagen efter som vi verkligen såg fram emot och vi somnade gott alla tre i sängen bredvid varandra. Klockan 3 på natten vaknar jag av att David ”knuffar” på mig och säger att min syster har ringt flera gånger så jag borde nog ringa henne. Jag kan fortfarande minnas den känslan i kroppen, det kändes som att alla organ inne i kroppen bytte plats med varandra och det högg till i magen. Jag visste då inte alls vad det handlade om men jag förstod ju att det var något allvarligt eftersom hon ringde flera gånger mitt i natten. När jag tog telefonen och gick ut ur rummet och in på toaletten så såg jag även att hon hade skickat ett sms ”snälla ring”. Tusen miljoner tankar far runt i mitt huvud och de sekunderna fram tills hon svarade var nog de värsta sekunderna i mitt liv. När hon svarade sa hon att pappa hade trillat ihop och att dem inte fick liv i honom och att han just då var i ambulansen på väg till sjukhuset i Varberg där han befann sig på hästtävling med min halv-lillasyster. Min syster hade pratat med pappas fru och där och då visste vi ingenting mer än att det var allvarligt. Hugget i magen – jag minns känslan än idag. Vi visste inte vad vi skulle göra men bestämde oss för att avvakta lite. Min syster lovade att ringa så fort hon visste något mer. Vi befann oss 3 timmar från Varberg och min syster 1,5 timme därifrån och våra småttingar sov och det var mitt i natten. Jag gick in till David och Benjamin igen och berättade för David men kunde såklart inte somna om. Jag låg bara och höll hårt i telefonen och tusen tankar snurrade i huvudet. Ca 40 minuter senare ringde min syster igen, jag flög upp ur sängen och gick utanför rummet igen och svarade. Det enda jag hörde var tårarna som forsade och fram kom bara ”Det är över. Han är borta. Marielle, vår pappa har dött”………. Det värsta telefonsamtalet jag fått i hela mitt liv. Hela världen brakade samman där och då kändes det som. Ofattbart. Orättvist. Hur var det ens möjligt. Vi hade ju varit hemma hos honom på middag 2 veckor tidigare och då var han frisk, pigg, glad och lycklig. Skojade och skrattade och sa hela tiden hur lycklig han var att vi alla var samlade. Men nu fanns han inte mer. Senare fick vi veta att det var en hjärtinfarkt som tog honom ifrån oss. En hjärtinfarkt som kan drabba vemsomhelst, närsomhelst. Det var långa minuter där inne på toaletten, jag pratade med både min syster och min mamma flera gånger innan vi kom fram till hur vi skulle göra. Vi var tvungna att åka dit. Vid det laget hade Benjamin börjat vakna så vi gav honom gröt och packade ihop alla våra saker och slängde oss i bilen 4 på morgonen. Vid 7 var vi framme på sjukhuset i Varberg där vi mötte upp hela familjen för ett sista farväl av vår älskade pappa ♡

Vad jag ser fram emot med 2018

Jag ser fram emot mycket saker med 2018 och jag hoppas att det ska bli ett väldigt lyckligt år med mycket kärlek och hälsa. Topp 2 blir att jag i maj fyller 30 år. Det känns väldigt speciellt faktiskt. Och sen ser jag otroligt mycket fram emot en inplanerad resa till Marbella i sommar med hela familjen. I julklapp från mamma fick vi att hon vill bjuda oss allihopa till värmen i sommar. Om jag längtar? Oh yes!!! ♡

Dela gärna med er av era bästa och sämsta upplevelser från 2017 samt vad ni ser fram emot med 2018.

Gott nytt år hjärtan!

♡