Marielle Winkler

Hej finingar!

Jag har fått önskemål om att lägga upp ett inlägg om Benjamins sömn så jag tänkte dela med mig av det idag. Sömnen har gått upp och ner hela tiden sedan Benjamin föddes. Förtillfället är den nog bättre än någonsin skulle jag säga men det kan fortfarande variera från dag till dag.

När han var nyfödd så sov han jätte bra. Sov nästan hela nätterna förutom ca två korta uppvak då han fick mat annars sov han sig igenom nätterna. På dagarna sov han också väldigt bra första veckorna (men det gör väl typ alla bebisar). Det gick dock ganska snabbt tills han inte sov särskilt mycket om dagarna. Det blev korta sporadiska sömnpass, max 30 minuter åt gången och det kändes som att han aldrig blev ordentligt utvilad. Men nätterna var som sagt bra så det vägde väl upp. När han var ca 4 månader så började sömnen krångla lite om nätterna. Inte onormalt jobbigt om man säger så men ni vet hur det kan vara med bebisar ♡ Många uppvak, sov väldigt oroligt och ville amma varje gång han vaknade. Det kunde under en period vara typ 1 gång i timmen. Då var jag ganska trött under den perioden. Det var länge länge som han bara sov sina 30 minuters pass om dagarna och de övergick så småningom till att bli 45-minuters pass och detta höll också i sig ganska länge. Det var nog först runt 8 månader som han började sova lite längre sovpass (ibland) och detta i samband med att han började sova endast 2 sovpass om dagen. När han hade sovit 2 sovpass om dagen under en period så var de sovpassen oftast runt 45 min igen. Och när han var ca 1 år så gick vi över till att endast sova 1 gång om dagen. Och det var nog egentligen först då som han verkligen började sova längre sovpass som rutin. Nu lägger vi honom efter lunch, vid 11.30/12.00 och då sover han oftast ca 1,5 timme. Ibland lite kortare och ibland kan det bli 2,5 timme. Innan sov han nästan alltid i vagnen men nu sover han nästan alltid hemma i vår säng. I vagnen går det också bra men där sover han oftast max en timme. Så hemma i sängen blir det oftast om inte vi är iväg på något.

Nätterna blev successivt bättre ju äldre han blev och den stora förändringen kom när han var 11 månader och jag slutade amma. Från ena natten till den andra så sov han plötsligt sååå mycket bättre. På slutet ammade jag bara på natten och inte alls på dagen och han vaknade mycket och ville bara sutta även om han inte var hungrig så i samband med att jag slutade så slutade han också att vakna så ofta och de gångerna han faktiskt vaknade så räckte det att han la sig i min famn så somnade han om direkt och så är det fortfarande. Han sover oftast väldigt bra om nätterna och sover alltid tätt tätt intill mig och det är så himla himla mysigt. Jag vet att många inte sover alls bra när dem har en bebis som klänger på en på natten men jag sover faktiskt bättre än någonsin. Det är såååå gossigt och jag älskar verkligen att han sover hos oss. På kvällarna när han har somnat men vi fortfarande sitter uppe så kan han ibland vakna till några gånger. Vissa kvällar inte alls och vissa kvällar flera gånger. De kvällarna han är lite orolig så vaknar han mer och så vill han bara vara nära för han somnar alltid om direkt när man kommer in i rummet och lägger sig bredvid honom.

Jag fick frågan om jag har något tips för att få dem att sova längre sträckor på dagarna än bara 30-45 min åt gången. Och mitt svar är – nej! Jag har inget tips mer än att låt tiden ha sin gång. Bara för att det är på ett visst sätt just nu så innebär det inte att det kommer vara så föralltid. Allting ändras och det blir bättre och lättare. För 1 år sedan eller ens ett halvår sedan så trodde jag aldrig att det någonsin skulle hända att Benjamin sov i över 2 timmer mitt på dagen men helt plötsligt en dag så gjorde han det bara. Och jag tror att man ska ta det som det är bara och inte stressa över att situationen är lite jobbig emellanåt. Jag vet själv precis hur uppstressad man kan bli och jag höll på att rådfråga allt och alla och googlade och höll på som en tok ett tag när det var jobbigt med sömnen men i slutändan så löste sig allt av sig själv och nu förstår jag inte varför jag höll på att stressa och noja över allt. Kom ihåg – det blir bättre ♡

Vill även passa på att säga en annan sak inom detta ämnet. Benjamin sover i vår säng och har alltid gjort och både jag och David tycker det är supermysigt. Vi har dock fått en del pekpinnar enda sedan Benjamin föddes att han borde ju minsann sova i egen säng och hur länge ska han sova i er säng egentligen osv… Alla har det olika och alla barn är olika och alla föräldrar är olika. Och vissa saker passar några och några inte. Ja, ni fattar… Jag vill komma till att jag vet att många känner mycket stress över att barnen ska sova i sina egna sängar och gärna i sina egna rum. Och många barn gör ju det och trivs superbra med det, jag har många vänner vars barn somnar själva i sina egna sängar i sina egna rum varje kväll och det är ju toppenbra såklart. MEN jag vill bara säga till er som inte har det så – att det är OCKSÅ okej. Jag tror att många stressar över att dem vill få sina barn att bli självständiga och sova själva men som sagt alla barn är olika och vissa barn behöver mer närhet än andra osv och alla sätt är bra. Jag tycker inte man ska känna stress över det. Varken vi som föräldrar eller våra barn behöver jämt vara så ”duktiga”. Gör så som funkar för er helt enkelt. Utan pekpinnar och utan stress.

Detta blev säkert världens flummigaste inlägg men det var mycket jag ville få med. Hoppas ni har fått svar på era frågor och annars så bara ställ era frågor i kommentarerna så ska jag försöka svara så gott jag kan.

♡