Igår blev Benjamin 1,5 år. Det är så overkligt, det känns verkligen som igår som vi kom hem från BB med vårt älskade lilla knyte. Tiden har gått så otroligt fort sedan dess och jag får nypa mig i armen för det är fortfarande så overkligt att jag får vara mamma till min underbara pojke. Jag har drömt hela mitt liv om att få bli mamma och det är verkligen det bästa som finns att få vara det. Ännu bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om ❥
Vår lille bus är verkligen en egen liten person nu, så himla mycket vilja och bestämdhet. Full av bus och klättrar på allt som en liten apa. Men samtidigt så otroligt försiktig och blyg. Han är väldigt väldigt mammig, även pappig, men extremt mammig. Framförallt på kvällarna och nätterna. Han sover typ på mig hela nätterna och sålänge han får göra det så sover han oftast som en stock hela natten. Och jag tycker att det är det mysigaste som finns. (Fast att jag ibland vaknar på morgonen med en halvt avdomnad arm för att han har legat på den hela natten och jag har inte känt något förrän jag vaknar, haha).
Han är väldigt försiktig och blyg och lite rädd av sig. Han var LIVRÄDD för tomten på julafton och vissa scener i Pippi (han ääääälskar Pippi) blir han också rädd för. Han vet långt innan att en ”läskig” scen är på ingång och kryper upp i famnen och gömmer ansiktet i min axel. Blyg för människor han inte känner eller träffat på länge men det brukar släppa efter en liten stund. Allt som har med masker att göra (typ tomten eller liknande) blir han jätte jätte rädd för, oavsett vem som har dem på sig och även om han ser vem det är så blir han jätte rädd. Liten älskling, han är nog lik sin mamma för jag var exakt likadan när jag var liten ❥
Vår lille älskling pratar inte så mycket änsålänge förutom några få ord. Mamma och pappa är ord som används flitigt här hemma. Förutom det så säger han titta, försök till lampa och macka. Men inte så mycket mer än så men det kommer troligtvis igång mer när han börjar på förskolan, många säger att det släpper med talet då och att det kommer nya ord hela tiden när dem börjat där. När började era barn att prata?
Vi märker dock att han förstår så himla mycket vad vi säger nu. Det har gått så fort känns det som och plötsligt förstår han verkligen hur mycket som helst och ”svarar” oss på sitt sätt. Så himla underbart! Början till att verkligen kunna ha en riktig konversation med sitt barn. Underbart!
Han älskar böcker och det är så himla mysigt tycker jag. Flera gånger om dagen springer han till sin låda på rummet och plockar fram en bok och kommer med den och vill krypa upp i knäet så att vi ska läsa för honom. Så himla mysigt. Favoriterna är ”Djurungar på gården” och ”Alla motorljuden”. Förutom böcker älskar han sina grävskopor, bilar, lego, bollar och sitt leksakskök sedan han fick massa nya leksaks-grönsaker, han kan stå där huuuur länge som helst och laga mat. Goding!
Imorgon börjar han på förskolan och det känns både som att han är redo och inte redo. Redo på så sätt att jag tror att han kommer tycka att det är jätte roligt att leka och busa hela dagarna med kompisar. Men han är så himla känslig och mammig och behöver så himla mycket närhet och trygghet och min största rädsla är att han inte ska känna sig trygg på förskolan. Men jag hoppas verkligen att det ska gå bra och att han ska trivas där. Håll tummarna för oss imorgon ❥
❥
Det kommer gå jättebra. Min dotter är lite likadan, blyg inför främlingar och folk hon inte träffar ofta, kan börja gråta när folk kommer för nära henne och vill bara gömma sig hos oss, men förskolan går jättebra och nu springer hon alltid glatt in och vinkar hejdå till oss. Där verkar hon känna sig helt trygg och förutom några få dagar i början efter inskolningen är hon nu inte ledsen alls när vi lämnar. Tror att två veckors inskolning, där vi var med en hel del, var perfekt för henne. Sen har hon sin snutte hemifrån när det är dags för att sova och sin egen kudde och täcke. Dessa brukar vi alltid sova med någon natt efter att de har tvättats, så att hon ska känna lukten hemifrån. Vet inte om hon blir tryggare av det, men så gör vi i alla fall. Det kanske kan vara ett tips.
Hej fina du <3 Tack snälla för din kommentar, jag blir jätte glad! Det är precis sånt här jag behöver höra. Jag håller verkligen tummarna att det blir samma för oss. Det är så synd för Benjamin har varken snutte eller gosedjur eller napp men jag tror jag ska skicka med honom något ändå, typ ett gosedjur, så kanske han kan finna trygghet i den om den luktar oss lite osämja så. Hoppas det. Vill att han ska ha något som påminner om ”hemma” <3 Massa kramar till dig <3
Det är egentligen först i samband med vår dotters inskolning, i mitten av november, som hon har börjat använda snutte och nu älskar hon den. Hon förälskade sig helt i en (enligt mig) jätteful färgglad sak som vi har fått i present och som har legat i en låda som hon hittade av en slump, inte alls de söta små gosedjuren hon har framme. Innan har hon verkligen inte velat ha någonting, så testa om er fina kille kanske ändå knyter an till något som kommer hemifrån och som luktar mamma och pappa. Han kanske har någon filt eller annat han tycker mycket om som han vill ha med sig på förskolan.