Hej hjärtan!
Detta är den här lille underbaringens favoritplats förtillfället. Där eller i mammas famn ❥ Här står han och plaskar i vatten med sina grytor och slevar och tycker det är livet. Han kan stå där hur länge som helst. Kan vara skönt en stund för i övrigt vill han typ bara bli buren hela tiden nu när han varit sjuk. Blir ledsen så fort jag lämnar rummet och vill bara upp i famnen hela tiden. Lille hjärtat, det har varit en tuff vecka, sjuk liten nos som bara vill vara nära och en man 70 mil härifrån hela helgen och resten av tiden på jobbbet till sent varje dag. Och hela hemmet som ska skötas och ja ni vet, jag känner mig lite slut just nu. Ikväll kom David hem vid 18.30 och det var ju bara såååå skönt och imorgon är vi lediga tillsammans. Dröm ❥ Och nu äntligen verkar Benjamin vara frisk så jag hoppas på att vi ska kunna njuta av solen och ledigheten imorgon. I eftermiddags satt vi och plaskade nere vid poolen med kannor och koppar och det är ju bara sååå härligt just nu ❥
Tänkte höra med er, är det någon som har erfarenhet av 2-års trots? Jag tror att det är vår tur att känna på det nu för herrejösses vad Benjamin testar oss förtillfället (särskilt mig) och utbrotten han får för minsta lilla motgång, är inte av denna värld. Ni vet på den nivån att jag måste stänga alla fönster för jag skäms inför grannarna (och vill bespara dem tinnitus), på den nivån. Och varje kväll han ska sova (förutom några kvällar när han varit sjuk för då har han somnat direkt) är en pärs. Han ska absolut inte sova oavsett vad klockan är oavsett om han är trött eller inte. Ikväll fick David ta nattningen, jag kände mig färdig helt enkelt. Pratade nyss med en kompis som har en dotter som är 1 vecka yngre än Benjamin och hon var också helt i chock av utbrotten som hennes lilla levererar. Så jag tänker att det borde vara åldern? Men jag är dåligt insatt i de olika trots-åldrarna. Jag måste läsa på. Dela gärna med er om ni har erfarenhet ❥
Många kramar,
Imorgon kör vi nationaldag. Ska ni fira?
❥
Vi har en dotter som är 3 dar yngre än er B (och en son på 3,5 år). Hon kan absolut få utbrott och skrika/säga ifrån (typ när jag hämtar på föris, och hon absolut inte vill sätta sig i vagnen och gå hem), vill inte ha solhatt, att man ska smörja med solkräm etc. Hon kan absolut testa oss. Jag vet inte om det är för att det är andra barnet (var mkt mer ”orolig, hispig, läste på om allt allt med vår son), men jag ser det som att hon håller på att utvecklas och formas som individ. Jag blir inte lika stressad av det som jag kanske blev när vår son var i samma ålder. Jag försöker tänka att anledningen till att hon agerar som hon gör är att hon tänker ”vad händer om jag skriker när jag ska sitta i vagnen om jag inte vill) etc.. Hon testar och ser… vad händer om jag gör såhär? vad gör mamma då? vad säger mamma då? Det hör till utvecklingen försöker jag tänka. Sen kan det vara superjobbigt när man väl är i stunden när ungen skriker och sätter sig på tvären. Sen kör jag väldigt mkt med att avleda, avleda, avleda i situationen om hon sätter sig på tvären, vilket jag tycker funkar någorlunda bra faktiskt. Jag väljer att ”inte ta striden” utan försöker avleda istället.
Ursäkta för en lång kommentar, men ville bara dela med mig. Och du, glöm inte att du är den bästa mamman Benjamin kan ha. All kärlek <3.