Hej hjärtan!
Hur mår ni? Jag tänkte skriva lite om amning, dels generellt men framförallt om min upplevelse av det och min syn på det. Amning som tydligen är ett väldigt hett ämne där åsikterna verkar vara många. Jag kan bara tala ur mitt eget perspektiv såklart.
Redan när Benjamin bara var några minuter gammal (eller kanske typ en halvtimme, minns inte exakt men väldigt snart efter han var född) så hjälpte förlossningsbarnmorskan mig att lägga honom till bröstet. Till min stora förvåning sög han tag direkt och det var som att han visste exakt hur man skulle göra meddetsamma. Häftigt! Sedan den stunden har jag helammat min lille älskling och det har verkligen fungerat jätte bra från första stund vilket jag är oändligt tacksam för. Att amma sitt barn är något av det vackraste jag vet.
Innan jag själv fick barn hade jag inte så mycket tankar kring det här med amning, jag såg det som ett sätt att ge sitt barn mat och inte mycket mer än så. Jag hoppades när jag var gravid att jag skulle kunna amma då jag visste att det är den bästa näringen ett barn kan få men jag var samtidigt väldigt ödmjuk över tanken att det kanske inte skulle gå. Jag vet många där amningen inte funkat alls och jag visste ju inte hur det skulle bli för oss.
Den dagen jag själv blev mamma insåg jag att amning är sååå mycket mer än bara ett sätt att mätta sitt barns mage. Amningen är både närhet, trygghet och tröst för barnet och bröstet är kanske den plats där barnet känner sig som allra tryggast. (För de barn som blir ammade vill säga. Jag vill poängtera att jag har full förståelse för de mammor som av olika anledningar väljer att inte amma och de kan såklart ge sina barn närhet, trygghet och tröst på annat vis – givetvis. Men jag skriver som sagt ur mitt eget perspektiv och från min situation).
I början ammade jag HELA tiden kändes det som. Han åt ofta och långa stunder, minst 45 minuter varje amning. Det gällde att planera och vara ute i god tid om man skulle iväg. Det var mitt i sommaren och varmt som tusan så jag var konstant svettig (ni som ammar eller har ammat vet hur varm man blir, framförallt första tiden) också sommarvärme på det. Pjuh. Medan David och övriga familjemedlemmar badade i poolen så satt jag under ett parasoll i skuggan och maratonammade dagarna igenom. Han åt mycket och ofta i början och han växte som tusan de första månaderna. På BVC undrade dem om jag hade vispgrädde i brösten så mycket han växte, hihi. De första månaderna var han väldigt ”duktig” om nätterna och vaknade oftast bara 1-2 ggr per natt för mat. Kanske för att han hade bunkrat upp rejält under kvällarna. Han hade väldigt mycket kvällsoro den första tiden och jag ammade i princip nonstop från 19-22 (med korta pauser förstås). Det var det enda som fick honom lugn och jag har alltid låtit honom få bröstet om han har velat det. Som sagt, det är ju deras trygghet när dem är oroliga. I början fick jag en del kommentarer från ”den äldre” generationen om att man ska ju minsann bara amma var fjärde timme (så var det ju när jag själv var bebis) och man ska ta dem från bröstet direkt när dem ätit klart och inte låta dem ”sutta”. Jag har dock aldrig lyssnat på dessa kommentarer. Min härliga barnmorska på BVC gjorde klart för mig tidigt att INTE lyssna på dessa gammalmodiga kommentarer då det är helt fel. Ge bröstet så FORT barnet visar tecken på att det vill äta och använd även bröstet som tröst om det funkar. Ha amningen som en mysstund för dig och ditt barn. Så har jag alltid valt att göra och det har funkat bra för oss.
Ganska snabbt blev dags-amningarna betydligt kortare och med längre mellanrum. Numera äter han oftast i ca 5 minuter och med 3-4 timmars mellanrum. Kvällarna och nätterna blir det dock lite längre stunder men då är det även lite mys innan han ska sova och inte aktivt ätande hela stunden. Nu vaknar han lite oftare på nätterna och då blir det lätt att jag ger bröstet direkt för då vet jag att han oftast somnar om snabbt. Jag tror egentligen inte att han är hungrig varje gång men det blir så lite av bekvämlighet för mig själv också, man är ju sååå trött på natten och vill helst slippa gå upp och ställa sig och vagga honom så det undviks så långt det går. Och eftersom jag ligger ner och ammar på nätterna så blir det väldigt bekvämt eftersom jag kan halvsova samtidigt. Benjamin tar inte napp så jag har aldrig haft lyxen att bara kunna plugga in nappen för att hjälpa honom att somna om, utan det är vagga honom elr bröstet som gäller för att somna om.
På kvällarna när han ska somna för natten så brukar han somna till bröstet när han äter. Det har han gjort enda sedan han var liten pluttbebis och gör än idag. Han tycker om att få somna så och även det är ganska bekvämt för mamman, skönt att slippa gå runt och vagga honom till sömns (för än så länge kan han inte somna av sig själv i sängen).
Än idag om han vaknar av en dröm exempelvis och är ledsen (sällan på dagarna men ibland på kvällarna/nätterna) så är det bara bröstet som gäller. Han kan gallskrika tills jag lägger honom till bröstet, då blir han helt lugn och suttar sig till sömns. Även om det ibland självklart kan kännas frustrerande att man är så låst av att det bara är mamma som funkar vid dessa tillfällen så njuter jag verkligen av denna tid med amningen och låter honom få den tryggheten så länge han vill och behöver den.
Ibland om Benjamin blir övertrött så blir jag ibland tvungen att ge honom bröstet för att han ska kunna somna. (9 fall av 10 kan han somna utan men ibland när han blir riktigt övertrött så blir det så) och jag frågade på BVC senast jag var där om dem tycker det är fel att ge bröstet de gånger för att få honom att somna (trots att han kanske precis har ätit och med säkerhet är mätt). Hon svarade mig då att det absolut inte är fel. Det är ju hans trygghet och ju mer jag ger honom bröstet nu när han efterfrågar det, desto mindre kommer han ”behöva” det ju större han blir. Det är viktigt att bekräfta barnet på det sättet förklarade hon.
Jag vet inte hur länge jag kommer amma men jag tror att det blir tills han är närmre ett år kanske. Vi får se. Nu när han är 6 månader så börjar vi med mer och mer mat och gröt så det blir ju lite mindre amning dagtid och ju äldre han blir så trappar man ju ner och om ett par månader så gissar jag att det mest är morgon och kväll som jag ammar.
Det är verkligen så naturligt och vackert med amning tycker jag och en himlans fin stund man får tillsammans med sin bebis. Återigen vill jag dock poängtera att jag har full förståelse för de som inte kan eller vill amma av olika anledningar och alla gör det som passar dem och deras situation bäst. För oss har detta funkat och det är jag såå tacksam för och håller alla tummar att jag får uppleva detta med vårt/våra (förhoppningsvis) framtida barn också.
Massa kärlek.
M
♡
Så härligt att höra att någon gör på samma sätt som jag 🙂
Min lille kille tar inte heller napp, han har ju mig tycker han.. Fastän nätterna är jobbiga och mycket snuttande, så kommer jag nog sakna det mysiga när jag väl slutar (han är 9 mån nu).. Känner att om han känner sig trygg vid bröstet, så ska inte jag va personen som tar ifrån honom den tryggheten <3
Åh vad glad jag blir att höra det. Känns så skönt att höra att fler är i samma situation. Håller helt med dig, man vill ju inte ta ifrån dem den tryggheten. Enligt min BVC så är det dessutom så att ju mer man låter dem fp den tryggheten nu när dem behöver den, desto lättare blir det för dem senare att frigöra sig från den. Tror jag också kommer sakna amningen massor den dagen jag slutar. Kramar <3
Oj vad jag känner igen vår Vincent i er Benjamin. V är 9 månader och ammas än. Tar heller inte napp eller flaska. Ratar välling och ersättning och det är bara mamma och bröstet som gäller när han är ledsen på natten. Jag var så stressad innan över att jag fortfarande ammar honom, (vet inte varför, så onödigt) men nu har jag släppt det. Kommer ångra mig längre fram om jag stress-slutar ammar för andra tycker han är för stor ? ..
& mår han bra av att få amma så får han göra det ett tag till! Kul att följa er utveckling och vardag. 🙂
Såå skönt det är att höra att det är många som känner igen sig 🙂 Åh jag förstår dig precis men känn dig inte stressad över det! Jag kommer också garanterat att amma ganska länge till, säkerligen tills han är runt 1 år gissar jag. De små liven vill ju ha den närheten och då ska dem få det tycker jag. Massvis av kramar till dig och din lille Vincent <3
Blev verkligen glad över att läsa om dina amningsupplevelser . Jag är själv så oerhört för att amningen ska öka vilket ser oroande ut just nu. Att du som bloggare skriver just om din amning är så galet bra och härligt heja dig 🙂 lycka till med fortsättningen . Kram från en sybersyster som är för amning:)
Åhh tack snälla för dina fina ord, det värmer i hjärtat!! Många kramar <3
Gud! Tack, jag fick en sådan ”kick” av ditt underbara inlägg om amning. Min son är 8 veckor & ”helammar”. Jag känner igen mig så i vad du skiver om att i början ammar man nästan hela tiden. Det känns som att jag gör det, kvällstid är det som du säger 19.00-22.00 han vaknar sedan 1, 2 gånger max per natt för att äta. Han kan gråta tills han får bröstet & precis som du skriver så är han inte alltid hungrig utan han behöver trygghet. Jag har många gånger varit så less på att inget annat än bröstet hjälper att jag tom tänkt att ge upp amningen. Men när jag läser ditt inlägg så ser jag att din son verkade ha samma ”problem” den fösta tiden i livet. Vilket ger mig en sådan styrka att bara vilja fortsätta amma min son. Det är ju det finaste man kan ge sig själv & sitt barn! Tack, tack för att du delade med Dig av din amningsupplevelse. Du gav mig den där extra glädjen att aldrig vilja sluta med att amma!
Åh tack för din fina kommentar! Det för mig sååå glad ska du veta att du känner så efter att ha läst mitt inlägg. Kämpa på med amningen, det är sååå värt det tycker jag även om det kan kännas kämpigt ibland. Våra små hjärtan behöver den närheten och då ska dem få det tycker jag 🙂 Många kramar
Din blogg är verkligen toppen!
Jag har en liten fråga som jag skulle bli jätteglad att få svar på. Du som handlar mycket från Livly till din supersöta lilla son, hur är storlekarna? Jag väntar mitt första barn som är beräknad nu i mars och har hittat så mycket fint som jag skulle vilja köpa. Jag tänkte till en nyfödd, ska man välja NB eller 1-3 m? Vad valde du? : )
Åh, tack fina du! Vad glad jag blir 🙂 Livly är ganska små i storlekarna upplever jag. Jag köpte litegrann i NB men mest i 1-3 mån. Någon enstaka pyjamas och något kit body+byxa ksn ju vara bra att ha i NB om det skulle vara en väldigt liten bebis (det vet man ju inte) men inte för mycket, dem växer ju ur det såå snabbt. Så satsa mest på 1-3 hade jag gjort. Benjamin kunde ha NB i ca 3 veckor sen var det dör litet. Och 1-3 kunde han börja med redan tidigare om man vek upp byxben och så. Gulligt när det är lite stort när dem är så små tycker jag dessutom 🙂 Nu blev det en lång utläggning här hihi, hoppas det var till någon hjälp. Lycka til med bebis, du har det bästa i livet att se fram emot. Kramar <3
Det är så befriande att läsa dina inlägg, du verkar ha en sund inställning till det mesta. Exempelvis det här med att fortsätta låta B sova hos er och inte stressa bort det och inte hellre stressa med att han skall lära sig somna själv. Är i samma sits, det är en trygghet för min lilla att sova mellan oss och tänker att hon får göra det ett tag till. Och hon somnar inte heller själv eller med flaska utan måste buffas/vaggas (vi ligger brevid henne i sängen).. går bättre och bättre men har varit kämpigt när att vaggas/buffas är ända alternativet. Men det funkar för oss och det är det viktigaste
För mig/oss var amningen bara en kamp så när hon själv valde bort bröstet när hon va 2,5 månad va det en enorm lättnad.. men visst hade jag önskat att det hade fungerat men att gå över på flaska var det bästa för oss.
Åh, tack kära du! Vad glad jag blir :kr Ja då har vi nog väldigt liknande situation, så skönt att höra att fler har det likadant 🙂 Det låter ändå bra tycker jag att ni kan natta i sängen (trots lite vaggande/buffande). Det kan inte vi änsålänge, vi måste gå runt och vagga. Han blir jätte ledsen om vi försöker natta när han ligger ner och kämpar emot tröttheten allt han kan hihi. Jag förstår dig fullt ut med amningen, mycket bättre för alla inblandade (mamma och bebis) att byta till flaska om det funkar bättre. Många kramar och trevlig helg!
Jag måste bara säga att detta inlägg var en sån befrielse att läsa! Min son är nästan 3 månader och det känns som att han är den enda bebisen i världen som ammas typ hela tiden och hela kvällarna, som inte tar napp och därför istället får bröstet, som bara kan somna med bröstet osv. Jag är med i en grupp på Facebook med några hundra medlemmar med andra mammor som också fick bebis i oktober och det känns som att alla deras bebisar ammas var fjärde timme, somnar själva på kvällarna och sover hela nätterna. All litteratur jag läser just nu säger också att man vid 3-6 månaders ålder ska vänja barnet att somna själv och dra ner på amningen på natten. Allt detta ger mig sådan stress och ångest så det var så himla skönt att läsa ditt inlägg!
Åå vad glad jag blir för din kommentarer. Du är verkligen inte ensam och kom ihåg att alla sätt är bra. Man gör det som funkar för en själv och sitt barn och jag är övertygad om att närhet och kärlek kan dem aldrig få för mycket av <3 jag ser ingen stress med att skynda på att dem ska bli "duktiga" och somna själv osv, det kommer med tiden ändå. Många kramar <3
Gillar dina senaste inlägg! Är nybliven mamma och det är så kul att läsa om hur ni har det. Ammar också och är glad för att det fungerar.
Har B tumme eller han har inget alls?
Tack så jätte mycket <3 Vad roligt att du gillar det jag skriver, det gör mig jätte glad 🙂 B tar varken tumme eller napp. Tyvärr, hade önskat han gjorde så han hade någon ytterligare liten tröst men nix. Han suger på tummen ibland men för att det är kul typ, haha. Och det blir mindre och mindre. Kramisar <3