Marielle Winkler

Det här med 8 månaders fas hade jag ju hört talas om men allt gick ju så bra och nätterna var så mycket bättre och det kändes verkligen som att vi hade fått rutin på nattningen och allt runtomkring. Så plötsligt en dag förra veckan så hände något. Det började med en orolig natt, många uppvak och ledsen varje gång. Detta blev fler nätter och nu senaste kvällarna har det dessutom varit omöjligt att natta honom. Han gråter hysteriskt och kastar sig runt i famnen. Som om han vet att det är dags att sova och gör allt för att inte somna. På dagarna vill han ha ännu mer närhet än vanligt och det gnälls en del. Igår vid eftermiddagspromenaden som vi tog i Laröd med Emelie och lilla Elise så vaknade Benjamin plötsligt mitt i sin nap (sov mycket kortare än vanligt), vaknade och grät och var helt otröstlig. Fick ta upp honom ur vagnen och jag kunde verkligen inte lugna honom. Till slut lugnade han sig men jag kunde inte sätta honom i vagnen igen, då grät han hysteriskt. Så jag fick bära honom hela vägen tillbaka, tog typ 50 min. Tuuur Emelie var med så hon kunde hjälpa mig större delen av vägen med att putta vagnen (hon körde ju redan sin egen vagn dessutom). Detta har aldrig hänt innan och jag var så chockad och resten av kvällen var han lite orolig också och sov oroligt första timmarna sen blev det lite bättre. Han är dessutom extremt mammig förtillfället. Mammig är han alltid men extra mycket nu. Han sträcker armarna efter mig om någon annan håller honom och gråter tills jag tar honom i famnen. Mitt lilla hjärta ❥

Jag har läst en del om denna fas och mycket stämmer in. Det händer mycket just i denna ålder och det är tufft att vara 8 månader. Trots att det är lite påfrestande, framförallt det här med sömnen, så försöker jag göra allt för att han ska känna sig trygg. Försöker tanka honom full av närhet, kärlek, pussar, kramar och trygghet så ska vi nog ta oss igenom denna jobbiga fas tillsammans ❥ Jag blev lite glad när jag pratade med en annan fin mamma som är i samma sits som har en dotter som är tre dagar yngre än Benjamin, hon berättade att hon hade läst/hört att när barnet är i denna fas och reagerar så som både Benjamin och hennes dotter gör så är det helt normalt och sunt och visar på att mamman och pappan har lyckats med att stå för trygghet ❥ Kändes lite skönt att höra.

Någon som känner igen sig i detta? Som kanske befinner sig där just nu eller har gjort tidigare? ❥

KRAMAR

❥